Kulturmiljöprogram för
Västerviks kommun
Komunfullmäktige 2022-11-21
Kulturmiljöprogram för
Västerviks kommun
Komunfullmäktige 2022-11-21
Ett kulturmiljöprogram ska berätta om värdefulla kulturmiljöer som finns i en kommun
Kulturmiljöprogrammet är en typ av kommunalt planeringsunderlag som alla kommuner behöver ha, precis som man måste har planer för andra gemensamma frågor som till exempel vattenförsörjning, trafik eller miljö. Om man från början vet vad man ska ta hänsyn till blir det lättare att planera.
I Västervik finns ett kulturmiljöprogram som antogs 1986. Sedan det gjordes har mycket hänt och därför är det dags att göra ett nytt program. Då trycktes programmet i bokform. Nu lägger vi ut det på nätet. Vi vill att det nya kulturmiljöprogrammet ska kunna hållas levande med ny information och vara tillgängligt för alla.
I kulturmiljöprogrammet samlas kunskap om intressanta platser i kommunen och vi hoppas att materialet också ska inspirera till utflykter.
Kulturmiljöerna
– hur har vi valt?
Det nya kulturmiljöprogrammet för Västervik utgår från det program som togs fram 1986. Då valde man ut områden som var kända genom olika inventeringar eller dokumentationer och kompletterade det materialet med uppgifter som hembygdsföreningarna i området fick rapportera in. För det nya kulturmiljöprogrammet har alla miljöer i det gamla programmet besökts igen. De flesta av dem har blivit en del av det nya programmet men i en del fall har vi valt att inte ta med dem.
Den viktigaste orsaken till att ett område har pekats ut är att det finns tydliga spår av utvecklingen på platsen. Kommer man till ett av de utpekade områdena ska man med hjälp av de beskrivningar, bilder och kartor som finns i kulturmiljöprogrammet kunna förstå det man ser. Områdets historia ska vara synlig.
I det gamla programmet fanns många jordbruksmiljöer utpekade. För det nya programmet har vi velat få med mera av 1900-talets historia och visa hur det påverkat kommunens utveckling. Det har bland annat inneburit att vi tittat på tätorterna men också att vi försökt vara observanta på 1900-talets spår i alla olika typer av miljöer.
Kulturmiljöprogrammet är ett urval av miljöer. Även utanför de olika områdenas gränser finns fornlämningar, byggnader och miljöer som är kulturhistoriskt värdefulla. Att de inte finns med i programmet kan bero på att vi valt att peka ut större sammanhängande områden där det finns flera saker som gjort platsen betydelsefull. En god regel om man är osäker på om det finns kulturhistoriska värden i en miljö är att ta kontakt med kommunen för att få veta vad man behöver göra när man vill bygga om eller renovera.
Kort om kulturhistoriskt värde
Kulturhistoriskt värde är de berättelser som finns inbyggda i föremål och miljöer. Berättelserna kan ge kunskap och förståelse för olika händelser och sammanhang och därmed berätta om människors livsvillkor förr och nu.
För att ta reda på vilka kulturhistoriska värden som finns i en miljö så har vi gjort en värdering. Det är en bedömning som bygger på att vi genom att titta på miljöerna och genom att gå igenom texter och kartor tagit reda på vilka spår som finns kvar där. Vi har också bedömt hur lätt eller svårt det är att uppfatta och förstå de historiska spåren. Spår av historien finns snart sagt överallt, så för att kunna välja bland alla dessa har vi använt oss av Kulturmiljöprofilen.
Huvudområden
Huvudområdena i områdesbeskrivningarna är större sammanhängande områden. De bär på spår av verksamheter eller företeelser som varit viktiga för det eller de kärnområden som finns inom huvudområdet. Det kan handla om jordbruks- och skogslandskapet kring en by eller om ett samhälles hela bebyggelse. Huvudområdet har sällan en tydlig gräns. Det handlar istället om funktioner och samband som vuxit fram genom historien. Till exempel är hela Västerviks stad ett huvudområde med flera olika kärnområden.
Kärnområden
Exempelvis: by, fornlämningsmiljö, kyrkplats, större gårdsmiljö, stadsdel.
Kärnområden är den mest kulturhistoriskt betydelsefulla delen av huvudområdet, där de tydligaste värdena finns. Det kan handla om en för sin tid välbevarad bebyggelse, flera tydliga fornlämningar eller välbevarade strukturer i ett landskap eller en miljö. Ett kärnområde kan vara en by, en fornlämningsmiljö, en kyrkplats eller en större gårdsmiljö. I tätorterna kan det vara en stadsdel eller en del av en stadsdel där det finns en samlad bebyggelse som tidsmässigt hänger samman eller som visar på en verksamhet. Allt inom ett kärnområde har inte höga kulturhistoriska värden men inom ett kärnområde måste man ta extra hänsyn till hur man bygger nytt eller förändrar för att inte skada de värden som finns.
De utpekade kärnområdena kan vara mer eller mindre tydliga. Därför har vi valt att kulturhistorisk värdera kärnområdena efter en 3-gradig skala:
Klass 1 är områden med värden av regionalt eller till och med nationellt intresse. Exempel på sådana områden är Västerviks centrum, industrimiljön i Almvik och fornlämningsområdet Herrmanstorp vid infarten till Västervik.
Klass 2 har värden som är av kommunalt intresse. Exempel är samhället Hjorted, byarna Stjälkhammar och Kolsebro samt Fårhults by och järnvägsstation.
Klass 3 har värden som är av lokalt intresse. Spåren finns där men området har genomgått flera förändringar som gör det svårare att förstå platsens historiska utveckling. Exempel på det är den delvis nedbrunna radbyn Hultserum och Helgenäs hamn.
Arbetet med att värdera en miljö är en kombination av att studera historiska kartor och litteratur om platsen samt fältbesök. Vid fältbesöket tittar man på hur väl den historiska utvecklingen på platsen är synlig, vilka spår som finns kvar. Hur tydlig platsens historia är, inte minst i förhållande till hur det ser ut i andra utpekade miljöer i kulturmiljöprogrammet har varit avgörande för hur området värderats.