Arkeologi
Fornlämningar i Västerviks kommun
I Västerviks kommun finns nära 7 000 lämningar registrerade i Kulturmiljöregistret. En fornlämning kan bestå av en ensamliggande anläggning eller många på en och samma plats. Antalet ökar för varje år som går. Det beror dels på ett ökat exploateringstryck, vägar byggs om och nya bostadsområden kommer till, men det beror också på att allmänheten är uppmärksam och intresserad av sin hembygd.
Många av de senaste årens lämningar har också registrerats i samband med olika forskningsprojekt. Undersökningar av boplatser och gravar har gjorts vid bland annat Hellerö i Västra Ed socken och Stäket i Gamleby socken. Inventeringar har också ökat antalet kända ytor med hällristningar och idag finns ca 730 ytor och mer är 10 000 hällbilder dokumenterade.
Stenåldern - 1700 före Kristus
Lösfynd i form av exempelvis yxor och flintredskap från stenålder kan indikera boplatser och en mängd har påträffats runt om i Tjust, särskilt förr när man arbetade nära jorden och plöjde med häst eller oxe. Vid inventeringar efter stenåldersboplatser i plöjd åkermark kan man ta de forna strandlinjerna till hjälp. För mellan ca 7 500-6 000 år sedan låg strandlinjen ca 25 m över dagens havsnivå. Som exempel kan nämnas den boplats som undersöktes för några år sedan vid den forntida stranden vid Målserum strax utanför Västervik. Då var platsen en ö i ytterskärgården som användes som tillfällig landstigningsplats vid fiske och jakt. Landskapet har förändrats markant sedan dess tack vare landhöjningen.
Bronsålder 1700 - 500 före Kristus
Om hällristningsplatserna ger oss en vink om bronsålderns bosättningar, kan också den stora kategorin gravar komplettera denna bild. De markerar viktiga platser för bronsåldersmänniskan. Intill dessa finns boplatserna att hitta. Ett par större boplatsundersökningar har berört bronsålderslämningar, som 1990-talets undersökningar vid Herrmanstorp utanför Västervik, liksom 2009-2010 års undersökningar vid Målserum ett stenkast därifrån. Ett av Tjustbygdens största och mest intakta fornlämningskomplex från bronsålder är Casimirsborg i Gamleby socken, men några undersökningar har ännu inte gjorts där.
Järnålder 500 före Kristus - 1050 efter Kristus
Järnålderns lämningar hittas ofta nära dagens jordbruksmarker och många ortnamn, exempelvis namn med ändelsen -stad, -inge och -by kan många gånger ha rötter ned i järnåldern. Detta är framför allt tydligt i området kring Lofta och Gamleby. Även för järnålderns boplatser kan de registrerade gravlämningarna användas som ledtrådar. Ett fint exempel på platskontinuitet är Vråka by i Västra Ed socken. Mitt i byn finns ett stort bygravfält med gravar från framför allt yngre järnålder. Byn har med tiden utvecklats till en radby av sen vikingatida-tidigmedeltida typ, en struktur som delvis finns kvar än idag. Färdvägar på land och till sjöss var viktiga. Genom runstensfynd och hålvägar kan vi följa vikingatida rutter och vid Stäket i Gamleby socken finns en pålanläggning i vattnet som utgjort spärr eller bro – en koppling mellan land och hav.
Maritima lämningar i och vid vatten
Även när det gäller lämningar under vattnet kan vi räkna med att det finns en mängd hittills okända i Tjustskärgården, endast en bråkdel är registrerade. Östersjöns vatten är väl lämpat för bevarandet av både skeppslämningar och andra träkonstruktioner eftersom det inte finns någon skeppsmask här. Idag finns lite över 200 maritima lämningar i fornminnesregistret i form av bland annat vrak, hamnanläggningar, sjömärken och tomtningar efter äldre tiders fiske. Hit kan man också räkna strandnära lämningar som exempelvis båtlänningar, ankringsplatser och kasar. Lämningar med anknytning till vatten är inte enbart förbehållet kustsocknarna. Som marina farkoster räknas även stockbåtar. I Tjust finns ett 15-tal platser registrerade som fyndplatser för stockbåtar, men även här får man förmoda att långt ifrån alla har rapporterats in. De flesta påträffades omkring sekelskiftet 1900, då nyodling, dikningar och sjösänkningar blottade gamla sjöbottnar. På 1910- och -20-talen hittades inte mindre än 5-6 stockbåtar längs stranden till Övre Långtarmen, en nu utdikad grund sjö mellan Håndsvaten och Tätsjön, ca 4 km sydväst om Blackstad. Ofta har stockbåtsfynden inte tagits om hand och det enda som återstår är minnet.
Vad är arkeologi?
Arkeologin behandlar en mycket stor tidsrymd, här i Sverige tiden från inlandsisens avsmältning till sen historisk tid – ett spann på ca 10 000 år. Genom de spår människan efterlämnat i landskapet i form av gravar, boplatser och materiell kultur skapas diskussioner och kunskap om våra förfäders liv och samhällen.
Traditionen att dokumentera och beskriva fornfynd och fornlämningar kan följas tillbaka till 1500- talet. De gamla monumenten fascinerade och väckte frågor. Den första riktiga inventeringen som genomfördes på ett nationellt plan i Sverige var Rannsakningarna efter antikviteter åren 1667–1693. Från Tjustbygden finns uppteckningar över Gamleby och Hallingeberg socknar fortfarande bevarade. Runt om i landet väcktes vid denna tid intresset för kulturhistoria och det blev allt viktigare att förstå och använda sin historia.
Tjustbygdens rika kulturlandskap har fascinerat många under lång tid. Reseskildringar, landskapsbeskrivningar och dokumentationer av olika slag finns att läsa i arkiven, framför allt från 1800-talet och framåt och via dessa fornforskare och reseupptecknare växte vetenskapen arkeologi fram. Under tidigt 1900-tal påbörjades en arkeologisk forskningstradition i Tjust. Bland annat kom ett flertal gravar att undersökas, men med tanke på den stora mängd kulturlämningar som finns här är det fortfarande förhållandevis lite som är undersökt, trots att byggnationer och projekt föranlett flera arkeologiska undersökningar under senare år.
Arkeologiska undersökningar
En arkeologisk undersökning syftar till att på ett vetenskapligt sätt ta reda på fakta om en fornlämning. Samtidigt som den dokumenteras och kunskap byggs upp förstörs den genom undersökningen, den grävs bort, och det är därför viktigt att så mycket information som möjligt samlas in. Informationen ska kunna användas både nu och i framtiden. Arkeologer är ofta
specialiserade inom olika områden, till exempel förhistorisk arkeologi, medeltidsarkeologi, stadsarkeologi eller marinarkeologi.
De flesta arkeologiska undersökningarna görs inför olika typer av markexploateringar. Det kan vara nya vägar som ska anläggas, hus som ska byggas eller områden som ska detaljplaneras. Arbetet regleras i enlighet med Kulturmiljölagen (KML). Detta kallas för uppdragsarkeologi. Varje år genomförs också flera forskningsundersökningar i landet initierade av högskolor, universitet eller museer.
För att utföra en arkeologisk undersökning av en fornlämning krävs tillstånd från Länsstyrelsen. Tillstånd lämnas endast till Riksantikvarieämbetet, museer, fristående arkeologiföretag och universitet - aldrig till privatpersoner.
Fornlämningar
För att en lämning ska få ett fornlämningsskydd behöver den uppfylla vissa krav. Den ska utgöra spår efter människors verksamhet under forna tider, ha tillkommit genom äldre tiders bruk, vara varaktigt övergiven och tillkommen före år 1850. Fartygslämningar ska ha förlist före år 1850. Tidsangivelsen innebär att inte bara forntida lämningar räknas, utan även äldre stadslämningar som de centrala delarna av Västervik och Gamleby, liksom de flesta övergivna torp- och skogsbrukslämningar som göms i våra skogar. I Tjustskärgården finns mängder med vrak och träkonstruktioner, som till exempel 1400-talsfartyget Ringaren utanför Flatvarp i Loftahammar socken eller den vikingatida pålanläggningen vid Stäket i Gamleby. Länsstyrelsen kan i enskilda fall besluta om fornlämningsförklaring av yngre lämningar om det finns särskilda skäl med hänsyn till deras kulturhistoriska värde.
Som fornlämning räknas även naturbildningar eller platser dit ålderdomliga bruk, sägner eller märkliga historier kan knytas eller lämningar efter äldre folklig kult. Hängesten i Odensvi socken, Tandvärkstallen i Vråka by i Västra Ed socken och Tingsberget i Blackstad socken är exempel på sådana platser.
En Övrig kulturhistorisk lämning är spår efter mänsklig verksamhet som tillkommit efter år 1850. Denna har inte samma lagskydd som en fornlämning, men ska visas hänsyn och aktsamhet.
På Riksantikvarieämbetets webbplats kan du läsa mer om fornlämningar och Övriga kulturhistoriska lämningar och här finns även söktjänsten Fornsök där du kan hitta alla hittills kända och registrerade lämningar, både på land och i vatten. Registret utökas hela tiden med nya lämningar och här finns även ett sökbart register för planerade, pågående eller avslutade arkeologiska uppdrag i Sverige.
Fornfynd
Fornfynd är enligt Kulturmiljölagen föremål som saknar ägare och kan antas vara från tiden före 1850. De påträffas oftast av ren tillfällighet, vid kända fornlämningar eller på helt andra platser runt om i landskapet där några lämningar ännu inte dokumenterats.
Ett fornfynd kan bestå av ett enstaka föremål (ett lösfynd) eller minst två föremål som lagts ned tillsammans (en depå).
Om du hittar två eller flera föremål på samma plats eller ett fornfynd som helt eller delvis består av guld, silver, brons eller annan kopparlegering är du skyldig att erbjuda staten att lösa in det mot betalning (hembudsplikt). Riksantikvarieämbetet beslutar om staten ska lösa in fornfyndet och i så fall vilken ersättning och hittelön upphittaren får.
Om du hittar ett fornfynd ska du inte röra om eller gräva vid platsen. Ta hand om de synliga föremålen och kontakta Länsstyrelsen, Polisen eller ditt närmaste museum.
Fornfynd och detaljer från fartygslämningar får inte flyttas på eller plockas upp om fartyget kan antas ha förlist före år 1850.
Det osynliga kulturarvet - minnet
Man kan också tala om det immateriella kulturarvet eller det osynliga, platser där det inte längre finns något kvar som återspeglar gamla traditioner eller där själva platsen i sig var det viktiga. Här utgör platsnamn, sägner, traditioner och minnen en kunskapskälla, men en källa som är försvinnande. Vi lägger inte längre lika stor vikt vid de minnen som tidigare förts vidare genom generationerna. Vårt behov av att föra kunskap vidare via berättelser och traditioner är inte att jämföra med hur det var för bara 150 år sedan. Vi är inte heller vidskepliga i samma bemärkelse som i det gamla bondesamhället. Betydelsen av offerstenar och tandvärkstallar är för oss mest roliga kuriosa. Flera av dessa platser med tradition finns dock registrerade, även om man säkerligen skulle kunna komplettera dessa uppgifter med flera hundra procent. Hjälp till att bevara det osynliga kulturarvet genom att skriva ned och rapportera muntliga traditioner och viktiga platser till exempelvis din sockens hembygdsförening.
Till denna kategori kan vi räkna flyttblock med en muntlig tradition knuten till sig, som Lutesten i Västervik, Hängesten i Odensvi, Fågelstenen i Hallingeberg, Lisesten och Rike sten i Hjorted. Även naturbildningar som jättegrytor och grottor kan ha spännande sägner, exempelvis jätten Pukes grotta i Lofta som till och med upptecknats av Cullberg på 1800-talet eller rövargrottan i Törnsfall som skissades av år 1878 av H A R Sidén. Att källor bär på en tradition är också vanligt, som Kungskällan i Västra Ed där Gustav III lär ha stannat till på sin väg till Kalmar någon gång på 1700-talet eller S:ta Karins källa i Dalhem. Till platser med tradition kan vi också föra offerkast som Kuttens kast i Överum där en postman skall ha rånmördats, liksom offerkastet vid Kärrebo i Gamleby där en luffare skall ha blivit ihjälslagen. Vid Riskasten i Lofta, intill gamla landsvägen mellan Björnsholm och Tindered, fanns förr en sten och ett offerkast som skulle minna om en gjutaregesäll som mördades av sin mästare, eftersom han vid gjutningen av Lofta kyrkas storklocka råkade åstadkomma en sådan förskräcklig klang att den hördes ända till Gotland!
Om fornlämningar och fornfynd i kulturmiljölagen
I Kulturmiljölagen (KML) anges grundläggande bestämmelser till skydd för viktiga delar av vårt kulturarv. Här ingår fornlämningar och fornfynd.
Enligt kulturmiljölagen är det en nationell angelägenhet att skydda och vårda kulturmiljön och den som utför ett arbete ska se till att skador på kulturmiljön undviks eller begränsas. Fornlämningarna utgör viktiga källor till vår historia och skyddet gäller både kända fornlämningar och de som fortfarande göms under mark.
Länsstyrelsen ansvarar för fornlämningar och fornfynd i Kalmar län. Kontakta Länsstyrelsen om du till exempel upptäcker en skada på en fornlämning, har hittat ett fornfynd eller planerar ett arbete vid eller intill en fornlämning. Du behöver tillstånd för att rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller ändra en fornlämning. Tänk på att ett markområde runt varje fornlämning också är skyddat.
Råd Och riktlinjer
Ska du bygga eller anlägga något?
Både företag och privatpersoner har ett ansvar för att ta reda på om den exploatering som planeras kan beröra fornlämningar eller deras närområden genom att inhämta information och samråda med Länsstyrelsen.
Kulturmiljölagen säger att du behöver tillstånd för att rubba, ta bort, gräva ut, täcka över, ändra eller skada en fornlämning. Tänk på att ett markområde runt varje fornlämning också är skyddat och att även en nyupptäckt fornlämning har ett omedelbart skydd.
Länsstyrelsen gör en avvägning mellan projektets samhällsnytta och fornlämningens betydelse och får bara lämna tillstånd till ingrepp i fornlämningar om exploateringsintresset väsentligt överstiger bevarandeintresset. Om tillstånd ges kan det ställas krav på arkeologiska undersökningar. Normalt måste den sökande då bekosta de dokumentationsåtgärder som behövs.
Om en fornlämning påträffas och blir känd först under grävning eller annat arbete, ska arbetet omedelbart avbrytas och en anmälan ska göras hos Länsstyrelsen.
Var ute i god tid - kontakta gärna Kalmar läns museum eller Västerviks Museum för tips och råd!
Kulturmiljöer i skogen
I våra skogar finns mängder med övergivna lämningar från olika tider. Dessa kan lätt bli skadade av skogsmaskiner i samband med avverkning och markberedning. Markägare ska kontakta Länsstyrelsen för att samråda om fornlämningar och vid behov söka tillstånd när arbeten i skogen planeras. Det räcker inte att ansöka via Skogsstyrelsen.
Tillstånd från Länsstyrelsen behövs för markberedning, plantering, nyanläggande av väg, skyddsdikning och stubbskörd där fornlämningar eller fornlämningsområden berörs. Om en fornlämning påträffas och blir känd först under arbetet ska arbetet omedelbart avbrytas och en anmälan ska göras till Länsstyrelsen.
Projektet Bronsålderskusten
Tjustbygden är ett av landets mest framträdande bronsåldersområden. Här finns tusentals fornlämningar som utgör spår av bronsåldersmänniskornas liv. Det vi idag ser ovan mark är främst gravar i form av rösen och stensättningar, men Tjustbygden är också ett av de största hällristningsområdena i norra Europa.
Det forna bronsålderslandskapet är tydligt genom gravmonumenten som ligger som pärlband på höjder och åsar, ofta på platser väl synliga i omgivningen. Bosättningarna låg ofta nära vattendrag eller den dåtida havsstranden som då (1800 - 500 f.Kr.) låg ca 10-18 meter högre än idag. Bronsålderns boplatser är mycket dåligt utforskade i Tjust och endast ett fåtal är kända och undersökta. Bronsålderns miljöer är annars lätta att uppfatta i landskapet och är därför fantasieggande och fascinerande. De mäktiga rösena visar på makt och ägande av marken. Hällbilderna i form av skepp, människofigurer, fotsulor och skålgropar talar till oss genom årtusendena.
Bronsålderslämningar av olika karaktär och storlek hittas i hela kommunen, både i inlandet och i den forna kustmiljön. Det är denna rikedom av lämningar som tillsammans speglar dåtidens bebyggelsemönster och landskapsnyttjande och som gör området så speciellt och karakteristiskt. Gemensamt är att de oftast är mycket välbevarade och opåverkade av senare tiders exploateringar.
Karakteristiskt för den forna kustmiljön är antalet hällristningar, merparten bestående av skeppsfigurer som ofta knackats in på hällar i anslutning till den forna strandlinjen. Nära dessa finns omfattande bronsåldersmiljöer med gravar, boplatslägen, forna åkrar, röjningsrösen, skärvstenshögar, fornborgar och i vissa fall också potentiella hamnlägen. Av det vi vet i dag är traditionen med hällbilder inte alls lika utbredd i inlandssocknarnas miljöer.
Under rubriken Bronsålderskust, en benämning som här främst avser området kring Västervik – Gamleby – Lofta, arbetar Västerviks kommun med att tillgängliggöra några fornlämningsområden och informationen om dem. Välkomna att besöka bronsåldern i Västerviks kommun!
