Kulturmiljöprofil för Västerviks kommun
Kulturmiljöprofilen är grunden för kulturmiljöprogrammets värderings- och urvalsprocess. Den tar avstamp i det gamla programmets urval av kulturhistoriskt värdefulla miljöer men vill också bereda plats för den moderna historien och vad vi idag tror kan bli framtidens kulturmiljöer. Kulturmiljöprofilen formulerar en begreppsapparat som underlättar dialogen under arbetets gång. Den kan sannolikt även vara till hjälp i andra sammanhang exempelvis för samverkan, lärande, resursstyrning eller marknadsföring.
Kulturmiljöprofilen är tematiskt upplagd med fyra huvudrubriker - Tjustbygden, Kust och sjöfart, Västerviks stad samt Industrins landskap. Som en pedagogisk hjälp för läsaren har varje rubrik/tema försetts med en färg. För varje rubrik/tema finns ett antal underrubriker som bryter ner innehållet i mindre områden. En enskild kulturmiljö kan reflektera flera olika teman och/eller områden.
Kulturmiljöprofilens teman speglar viktiga aspekter av livet i Västerviks kommun, historiskt sett. Men det är också viktigt att komma ihåg att värderingarna är färgade av vår egen samtid. Profilens teman, liksom det urval av miljöer som gjorts, kommer att spegla och forma vår syn på historien. De utgör en del av vår egen tids berättelse om Västerviks kommun. Kulturarvet rymmer alla människor. Det finns många olika skildringar av historien och många olika åsikter om vad som är viktigt. I kulturmiljöprogrammet lyfts de fysiska spåren av människans verksamheter fram. Programmet syfte är dels att fungera som ett kommunalt planeringsunderlag, dels att visa kommuninnevånare och besökare kommunens rika och varierande historia. De berättelser och historier som finns kopplade till platserna har här fått en lite undanskymd plats men de skymtar hela tiden fram i beskrivningarna.
- Det förhistoriska landskapet
- Det brukade landskapet
- Mötesplatser
- Herrgårdsbygden
- Byggnadstraditionen
- Den brukade skärgården
- Sjöfart och kustnäringar
- Huvudsäte i Tjust
- Stadens årsringar
- Bruksorterna
- Industrins tidevarv
TJUSTBYGDEN
Västerviks kommun har ett speciellt landskap. Det är ett landskap som löser upp gränsen mellan land och hav, mellan då och nu. Dåtidens havsvikar är idag långsträckta dalgångar och sjösystem som skär genom urberget – glipor i smålandsskogen, linjer att färdas utmed i alla tider. Kanske är det dessa tydliga dalar, ”kjusor”, som gett området dess gamla namn: Tjust. Långt inne i landet finns hälsningar från förhistoriens Västerviksbor i form av boplatser, gravar och hällristningar. I landskapet finns spåren av människans verksamheter. Marken har odlats, skogen utnyttjats, sjöar och åar blivit transportleder och vägar har anlagts. Där vägarna korsar varandra har mötesplatser uppstått, kyrkor har byggts, skolor, affärer och industrier vuxit fram. På flera platser bryter en spikrak allé dalgångarnas öppna landskap och låter ana en storstilad herrgård. Både bland herrgårdar och stugor finns speciella, återkommande drag som ger byggnaderna sin alldeles egna stil.
Det förhistoriska landskapet
Miljöer och objekt som bär spår av områdets landskap, invånare och kultur under sten-, brons- och järnåldern. Mest framträdande är kustbygdens lämningar från bronsåldern som antyder att området kring Gamlebyviken varit ett maktcentrum långt innan medeltid. En bråkdel av dessa lämningar är arkeologiskt undersökta men här finns en vetenskaplig potential av nationellt intresse.
Exempel: Gravfält, gravrösen, hällristningar och skärvstenshögar etc.
Det brukade landskapet
Områden och miljöer som är resultatet av människans påverkan på landskapet under lång tid, som vittnar om landskapet som en allsidig resurs och människans förmåga att ta tillvara och utnyttja dessa resurser. Jord- och skogsbruk har varit och är fortfarande viktiga näringar för kommunen.
Exempel: Spår av skiftesreformer, utdikningsprojekt, odlingsrösen, hagmarker, hamlade träd, vägar, kol- och tjärframställning, flottningsleder, uttag av timmer, etc.
Mötesplatser
Platser där människor under olika tider och av olika anledningar har mötts. Det kan handla om platser för religionsutövning, offentlig service, arbete eller fritid.
Exempel: Sockencentrum, järnvägsstationer, hållplatser, vägkorsningar, folkrörelsernas samlingslokaler, affärer, gästgiverier, skjutsstationer, kommunikationer som färdleder på sjöar, åar och vägar, etc.
Herrgårdsbygden
Herrgårdar och storgårdar, inte enbart herrgårdsanläggningen i sig, utan även andra typiska byggnader och landskapliga drag.
Exempel: Herrgårdarnas omfattande byggnadsbestånd, eklandskap, alléer, torp och statarbostäder, herrgårdsindustriella centra med till exempel kvarnar, mejerier, tegelbruk etc.
Byggnadstraditionen
För området kännetecknande bebyggelsemönster, byggnadstyper, material och detaljer. ”Tjustempirens” nyklassicistiska herrgårdar och inlandets snickeritraditioner är ett par av de lokala byggnadstraditioner som utmärker Tjust.
Exempel: Radbyar, små klungbyar, ryggåsstugor, tvåvånings enkelstugor, båthus, lockpanel, förvandringspanel, foderlösa fönster, tegeltak, rödfärg, klassicerande drag med lunettfönster, pilastrar, takgesimser och tandsnitt. ”Västerviksrevetering” etc.
Kust och Skärgård
Västerviks kommun är en kust- och skärgårdskommun. Landet sträcker sig ut i havet och havet in i landet, både bokstavligen och bildligen. Kustens uddar och vikar ligger växelvis omlott, som de knäppta händernas fingrar. Skärgårds- och lantbrukskultur har smält samman. Fiske och båtliv har varit en självklar del av bondehushållens vardag, vid sidan av djurhållning och åkerbruk. Hamnarna i Västerviks stad och lastageplatserna utmed fastlandskusten har varit lika viktiga för inlandsbor som för skärgårdsbor. Den betydelsefulla sjöfarten har berott av hur skärgårdens sjömärken och fyrar skötts och hur lotsväsendet fungerat. Med en blygsam början omkring sekelskiftet 1900 och med en ökande omfattning under 1900-talets andra hälft har semesterfirande och sommarboende blivit en allt mer viktig näring för kustlandskapet.
Den brukade skärgården
Västerviks kommun är en kust- och skärgårdskommun. Landet sträcker sig ut i havet och havet in i landet, både bokstavligen och bildligen. Kustens uddar och vikar ligger växelvis omlott, som de knäppta händernas fingrar. Skärgårds- och lantbrukskultur har smält samman. Fiske och båtliv har varit en självklar del av bondehushållens vardag, vid sidan av djurhållning och åkerbruk. Hamnarna i Västerviks stad och lastageplatserna utmed fastlandskusten har varit lika viktiga för inlandsbor som för skärgårdsbor. Den betydelsefulla sjöfarten har berott av hur skärgårdens sjömärken och fyrar skötts och hur lotsväsendet fungerat. Med en blygsam början omkring sekelskiftet 1900 och med en ökande omfattning under 1900-talets andra hälft har semesterfirande och sommarboende blivit en allt mer viktig näring för kustlandskapet.
Exempel: Mangårdar, ladugårdar, jordbrukets ekonomibyggnader, hamnar, fiskelägen, kajer, glon, båthus, sjöbodar, nätgårdar, skärgårdens odlingslandskap etc.
Sjöfart och kustnäringar
Sjöfartsmiljöer, samt miljöer och objekt som tydligt pekar på sysslor och näringar som är typiska för kusten och skärgården vid sidan av jordbruk och fiske.
Exempel: Lotsplatser, fyrplatser, tullstationer, fritids- och rekreationsområden, sjömärken, varv, båtbyggerier, fiskindustri etc.
Städerna i Tjust
I Västerviks kommun finns bara en stad, som egentligen är två. Sedan 1200-talet har Västervik utgjort ett maktsäte vid den norra Smålandskusten och regionens ekonomiska centrum. Staden låg först vid Gamleby, ”den gamla staden”, men flyttades mellan den gamla och den nya platsen vid två tillfällen innan nya staden i mitten av 1500-talet tog över för gott. Under århundradena därefter utvecklades Västervik från handelsplats till en planlagd stad med gator, kvarter, handelsgårdar med mera. Även Gamleby utvecklades och fortsatte att vara en centralort men till mitten av 1800-talet var Västervik den enda plats i Tjust där stadigvarande handel och, frånsett järnbruken, kommersiell tillverkning fick bedrivas. När denna ordning upphörde vid 1800-talets mitt, hade Västervik redan goda förutsättningar att utvecklas till en modern industri- och hamnstad. I alla tider har staden samlat en ekonomisk och bildningsmässig elit, som uttryckt sin särställning i stadsmiljön. Först genom storslagna borgargårdar och några få offentliga byggnader. Från 1800-talets slut i institutionsbyggnader, fabriker, huvudkontor, parker, bank-, handels- och nöjespalats. Västerviks och Gamlebys successiva expansion från slutet av 1800-talet kan avläsas av de olika stadsdelarnas tidstypiska planering och arkitektur.
Huvudsäte i Tjust
Miljöer och byggnader i Gamleby och Västervik av representativ karaktär som uttrycker stadens särställning som regionalt centrum för handel, tillverkning, utbildning, sjukvård, samhällsadministration, kultur, nöjen etc.
Exempel: Stadsmässig bebyggelse av offentlig och halvoffentlig karaktär. Institutionsbyggnader, huvudkontor för större bolag etc.
Stadens årsringar
Tidstypiska områden och miljöer som med särskild tydlighet visar olika historiska skeden och utbyggnadsepoker av staden.
Exempel: De arkeologiska lämningarna under nuvarande stadsbebyggelse i både Gamleby och Västervik, Stegeholms slott, spåren av tidiga stadsstrukturer, 1600- och 1700-talets planläggning av staden med gator, kvarter, handelsgårdar och båtsmansstugor, det sena 1800-talets stad med park- och institutionszon, sekelskiftet 1900 med storskalig stenstad och industrimiljöer, 1910-20- tal med träkåkar, 1930-40-tal med funkishus, 1950-60-tal med stora områden med egna hem samt flerbostadshus, 1970-80-tal med villakvarter, förnyelseområden på gammal industrimark.
INDUSTRINS LANDSKAP
Naturgivna förutsättningar, kraft, innovation och kapital formar industrin i ett område. Från medeltiden till 1800-talets slut har järn, koppar och kobolt brutits i Tjust. Men det var tillgången på skog och vattenkraft som gjorde att flera järnbruk grundades i området på 1600- och 1700-talen. När 1800-talets industrialisering tog fart tog sågverk, stenindustrier, mekaniska verkstäder, varv och andra verksamheter plats bredvid bruken och konkurrerade om arbetskraft och råvaror. Landskapet industrialiserades när vattenkraft, skog och vägar inlemmades i produktionen. När järnbruksdöden grep omkring sig under slutet av 1800-talet, lyckades Västervikstraktens bruk ställa om till nya tillverkningar. De gamla järnbrukens namn spred över världen genom moderna produkter: Överumsplogar, Gunnebostängsel och Ankarsrumsspisar. Under 1900-talet utvecklades också en industri som inte i samma utsträckning var beroende av platsens förutsättningar, till exempel Elektrolux och AkzoNobel, och som kom att prägla både Gamleby och Västervik.
Bruksorterna
Platser som uppkommit ur bruksdriften eller anlagts och ägts av bruksföretagen. För bruksorterna typiska strukturer och objekt som skapats av, eller med stark delaktighet från, bruksföretagen eller arbetarkollektivet.
Exempel: Bruksorter, masugnsruiner, gruvor, slagghögar, slaggstensbyggnader, bruksgata, bostäder från olika epoker (för direktörer, tjänstemän och arbetare), slaggstensbyggnader, järnvägsstationer, brukshandel/konsum, folkrörelsebyggnader etc.
Industrins tidevarv
Byggnader, anläggningar och andra spår som på olika sätt visar på den inriktning och bredd som industrin i Tjust har och har haft.
Exempel: Industribyggnader, kraftstationer, hamnar, stenbrott, järnvägar etc.